ASTRONOMI
GUIDEN




Forskning och utbildning > Många nebulosor blev det

Okänd användare
Sön 5 sep 2010 16:24:04
Sen jag bytte upp mig till min 16are har jag blivit mer och mer förtjust i att jaga nebulosor. Galaxer är också kul, men blir lätt enahanda, speciellt när man klarat av de ljusstarkaste. Nebulosorna är i min mening mer dynamiska objekt. De växer och krymper med gränsmagnituden och de har alla tänkbara former och storlekar. Sen hjälper det väl till med lite teleskopiska muskler för många är allt annat än självklara.

För att inte låta mig styras alltför mycket av förutfattade meningar har jag för vana att INTE kolla upp objekten i skissarkiven innan en obs. Istället ritar jag noggranna skisser vid teleskopet som jag först i efterhand jämför med andras skisser och ibland fotografier. Jag tycker detta lite bakvända förfaringssätt gör utmaningen roligare och det är alltid lika spännande att kolla upp utfallet. Ibland ser jag förstås i syner, men oftast stämmer faktiskt skisserna. Ibland visar det sig att jag bara sett hälften av vad jag borde se, vilket förstås föranleder ett återbesök en annan kväll.

Den senaste veckan har vi haft haft helt enastående väder här på västkusten. Hög fin himmel, men riktigt bra gränsmagnitud (6.2-6.3) och av och till också utmärkt seeing. På sju dagar har jag varit ute sex kvällar. Jag tror det är rekord för min del.

Och många nebulosor har det alltså blivit. Jag skrev en grej om E. E. Barnard på popast.nu och efter det kändes det lämpligt att ge sig på några av hans mörka nebulosor. Dessa är i min mening, men med några undantag, tämligen knepiga att observera. Det gäller ju att avgöra var ljuset från de oupplösta vintergatsstjärnorna övergår i någon sorts mörker. Ofta går det bra att peka ut ett mörkt centrum, men ska man sedan försöka följa gränsen blir det genast svårare. En alldeles speciellt sorts utmaning alltså. Fyra blev det: B361, stor och ganska distinkt i 75x och med den öppna stjärnhopen IC1369 som en svag liten sudd i samma synfält; B362, liten, rund och inte fullt lika distinkt i 140x; B143, stor och svår att bestämma gränserna för i 75x; och förstås B168 i anslutning till Kokongnebulosan som måste vara ett av det tacksammaste objekten i denna klassen, mycket distinkt och lätt att följa i 75x.

Efter de mörka satsade jag sedan på ljusa neubulosor, däribland några planetariska i Svanen, Cassiopeia och Cepheus. Tjusigast var nog Fosternebulosan NGC7008 i Svanen. Med OIII-filter och 225x blev det helt klart varför den heter som den gör. En annan fin planetarisk nebulosa var NGC40 i Cepheus. CdC säger att Lord Rosse såg spiralstruktur i nebulosan, och med UHC och 225x skulle den mycket väl kunna misstas för en spiralgalax med mycket distinkta armar.

Från de förhållandevis ljusstarka planetariska till de betydligt svårare diffusa nebulosorna: NGC7023 var emellertid tämligen enkel och den steg fram i 75x även utan filter. Med UHC såg den ut som en ganska stor suddig version av Saturnus men med en svans hängande rakt ner. NGC7635 eller Bubbelnebulosan i Cassiopeia lyckades jag plocka först på tredje försöket. I 225x UHC såg jag, efter mycket om och men, två små segment av själva bubblan och ett större mycket svagt område vid sidan av.

NGC281 eller Pacman-nebulosan, också den i Cassiopeia, krävde sin tribut men efter bortåt en timme hade jag fångat hela Pacman-formen på min skiss (75x OIII). IC5146, Kokongnebulosan har jag obsat tidigare och med stor svårighet med 10, men med ett större teleskop var den tämligen enklare. I 75x UHC såg jag en stor, rund sudd och även en mindre sudd precis intill. Här rinner ju också B168 upp och det gick att följa den nästan runt hela Kokongen.

NGC 896 i Cassiopeia var förhållandevis enkel och i 75x UHC framträdde omedelbart en ganska lite, oval sudd. Efter en stund fick den också sällskap av ytterligare en oval och lite större sudd.

Slutligen och efter en förskräcklig massa försök lyckades jag plocka både Sh2-112 och Sh2-115 i Svanen. Den föregående var liten, kometformad och något lättare än den andra (140x OIII). Den senare var nog det svåraste objektet av dem alla och krävde djup koncentration och säkert bortåt en timme innan jag var något sånär säkert på att det fanns en nebulosa på plats. Den framträdde som en bananformad sudd runt centrumstjärnan.

Sen blev det ju en hel del bomkörningar men om vädret håller i sig kanske man kan beta av några av dessa också. Ja, sen måste man ju obsa den nya nebulosan runt 4 Cygni som Timo tipsade om. Och Uranus månar, och ...


Copyright 1999-2017 AstronomiGuiden

Information

fsk löfdsj fkdsl jfdkls jfksld jsakfl dsjk lfds